...lördag, med termometern på 14,1 grader och med en  som skiner från klarblå himmel. Det fläktar lite också.

Programmet för dagen är inte bestämmt än. Om vädret håller sig ska vi själlvklart ta en promenad, annars har vi inga måsten direkt. Maken kör kanske ett varv med gräsklipparen. Inget urakut, men skulle inte skada om han känner för det. Han gillar att hålla trädgården prydlig.

Men allra först frukost. Jag smög upp som vanligt. Han går upp klockan 5 på vardagarna och jag vill att han vaknar när han är utsövd på helgerna. Oftast kommer han vid ½9-tiden. Amanda och Smulan håller honom sällskap och sover en stund till, precis som dom brukar.

...för att göra min vanliga kvällsrunda bland mina bloggande vänner oc för att önska alla

/Julia

...kvar. Ingredienserna till pizzadegen är i bakmaskinen och körs på degprogrammet. Den är färdig ca 17:40. Lagom tills maken kommer, att kavla får vi hjälpas åt med.

Smulan och Amanda vet också att husse kommer. Dom sitter växelvis i gavelfönstret och tittar.

Jag får ögonblickligen veta när han är inom synhåll, de har en speciell ljud för att tala om att nu ser vi husse äntligen! Visst är djur härliga!!!

 /Julia

...att klockan ska bli 17:30 och maken ska dyka upp efter sin första vecka åter på jobbet.

Jag behöver väl inte säga att han är efterlängtad av både mig och katterna.  Snart så... eftermiddagen går nog fort. Jag tänker titta lite på TV för att fördriva tiden.

Jag har ätit en lätt lunch, för det blir hemmagjord pizza till middag.

Jag kommer att fixa degen till den med hjälp av vår bakmaskin. Ner med alla ingredienser, ställa in den på degprogrammet. Degen blir klar på ca en timme inklusive jäsning.

Pizzasås hade jag gjort till en tidigare pizza, så den finns i kylen. Riven ost finns i frysen... sen får vi se vad mer vi ska ha på. Troligen nån smakrik salami och lite mozarella. Färsk oregano växer i trädgården!

 /Julia

...för alla gulliga och uppmuntrande kommentarer jag fick på mitt inlägg igår. 1000 tack bloggvänner! Jag blev aldeles varm i hjärtat och en å annan tår rann nerför kinden när jag läste dem!

 /Julia

...mulet, blåsigt och tämligen varmt. Min termometer visar 14,8 grader. Regnet hänger i luften.

Jag har sovit gott och länge, vaknade först ½8. Det var Amanda som buffade på mig. Katterna är inte vana vid att jag sover sååå länge. Brukar vakna vid 6-tiden oftast.

Nu är det verkligen hög tid för frukost!

 /Julia

...godnatt till mina bloggvänner innan jag tar mig en skön dusch och gåt till sängs, där Amanda och Smulan redan väntar på mig.

...den 30 mars 2008 drabbades jag av stroke och blev totalförlamad i vänstra kroppshalvan. Sen dess har jag tränat upp och väckt min "döda" vänstersida. Jag kan stå upp och litar på att benet och foten som jag nästan inte känner att den finns, faktiskt bär mig om jag tar det försiktigt. 

Jag har lärt mig att gå igen med hjälp av bock och klarar ca 10-15 meter.

Jag har lärt mig att klara av saker på ett nytt sett. Övat upp och "hittat" rörelseförmågan lite grann igen.

För att försöka förklara hur det var i början , brukade jag be mina vänner att bre en smörgås med bara en hand! Att försöka hyvla en ostskiva... Numera kan jag använda vänstra handen lite, fixar mackan med ost (om ostbiten inte är för liten) utan problem. Jag kan diska, det ultimata testet var att skala potatis och andra rotfrukter... Det är inte lätt och det tar tid, men jag klarar det.

Man måste vara något av en uppfinnare för att göra vardagliga saker, hitta på nya lösningar på nästan allt. Ett knepigt exempel är att trixa på sig en BH med bara en hand... Strumpbyxor är ett minne blott (anväde sällan dem i och för sig innan jag blev sjuk), att knäppa en blus är en utmaning. 

Ta dig tid och prova, så får du se lite av hur min vardag ser ut.

Det är absolut inte synd om mig, jag lever och har inga mentala skador, bara motoriska. Hellre sitter jag i rullstol än har afasi, minnesproblem och dylikt. Jag har haft tur i oturen!

Lever ett lyckligt liv med jamisarna och min älskade man, nästan som förr, men visst har vi fått ändra vårt liv efter min sjukdom. Det jag saknar mest är friheten, att kunna ta bilen åka nånstans själv, när jag vill. Hämta maken vid bussen på fredagarna... kunna plocka svamp och bär.

Elrullstolen har gett mig en viss frihet, liksom färdtjänsten, men jag är ovan vid att behöva be om hjälp med vissa saker. Ska jag nånstans måste det planeras. Det är bara att gilla läget. Jag har tränat hårt och bevisat att jag kan klara vardagen utan hjälp! (Vilket sjukvården inte var säker på i början!)

 /Julia