...resterna av lördagens gratäng. Den var nästan godare idag än i lördags!

Kvällen kommer jag att ägma åt de sista kapitlen i  . Jag rekomenderar boken varmt, den är jättebra! Det är i den här berättelsen som Carl Gustav Gillbert Hamilton återkommer. Jan Guillou's böcker är absolut  läsvärda!

Jag har nog plöjt igenom det mesta av hans produktion. Hans senaste självbiografiska bok har jag önskat mig i julklapp. Förhoppningsvis finns den i Mp3 format på skiva att få tag på. Inte bara som nedladdning eller vanlig ljudbok. Jag vill gärna ha den fysiska Mp3 skivan också. För då har jag den nedladdad i min dator och sedan kan maken lyssna på den i Spånga eller vi i sovrummet. Vi har CD-spelare som tar Mp3 skivor också, inte bara vanliga CD'n.

Jag ska också försöka att lösa min knepiga korsord färdigt under tiden.

    /Julia

…handlade om kränkningar i bloggkommentarer. Att människor som inte vågar stå för sina åsikter öser ur sig elakheter i kommentarer till bloggare som de inte känner. Många har gett upp bloggandet på grund av detta.

Jag tycker att det är bedrövligt. En blogg är en offentlig dagbok. Egentligen är det väldigt modigt att blogga och utlämna sig och sin familj. Hur personlig man blir är väldigt olika från blogg till blogg. Hos vissa kan man läsa allt, verkligen allt. De skriver om det mest personliga och intima.

Hos andra (som hos mig) lite mer allmänt om hur dagarna går.

Jag har haft tur, för jag har sluppit dumma, elaka kommentarer, utom några gånger i början, då jag hängde ut personen i fråga och han lade av. Jag har bloggvänner som har råkat illa ut, tyvärr. Fått elaka kommentarer av människor som inte känner dem.

Varför???

Är det avundsjuka?

Ett sätt att bli av med aggressioner?

Jag vet inte, men jag vet att det är fegt!

Oftast skulle kritikern aldrig våga säga samma sak öppet, öga mot öga.

Varför såra någon medvetet??? Ofattbart.

Kanske min lösning att blogga om det var avskräckande, för allvarligt talat hur många läser kommentarerna?

Jag är rätt dålig på det om jag inte själv skriver en.

En lösning är i och för sig att ”låsa” bloggen med ett lösenord, men då förlorar bloggen många läsare.

Dessa mobbare (jag hittar inget bättre ord) tror att de är anonyma, med det är inte så. Det går att spåra IP numret, även om det är svårt.

Jag är (nog) tråkig, jag har en mycket stilla och ”trist” liv i mångas ögon.

Handikappad, bor långt ute på landet med Amanda och Smulan, våra mysiga katter. Träffar min man två dagar i veckan, på helgerna. Sedan under semestrar och andra lediga dagar. Besöker en stormarknad cirka en gång i månaden. Träffar för övrigt väldigt lite folk. Jag umgås med vänner per telefon och via Internet mest.

Jag trivs med livet, jag har nog varit eremit i ett tidigare liv. Jag uppskattar ensamheten och ron här på landet.

Jag har valt att dra mig undan medvetet. Jag mår bra, efter omständigheterna och det är huvudsaken!

Några sista ord.

Var snäll mot andra. Var tolerant. Såra inte. Säg – skriv inte saker som du inte vill läsa bland kommentarerna i din blogg. Inse att bloggen är en dagbok och är personligt.

     /Julia

...jag har sovit lääänge idag också. Vädret är lika grått som det har varit i många dagar nu. +2,3 grader visar termometern och det är vindstilla.

Jag har gjort tvärt emot idag och har redan ätit frukost. Jag brukar blogga nästan genast jag vaknar, men jag kände inte för det idag, jag åt frukost i lugn och ro innan jag knäppte på datorn. Det kändes bra. Jag ska lyssna vidare på gårdagens bok, lösa mer korsord. Annars har jag inga "måsten" idag heller, bara min vanliga träning. min morgongymnastik är gjord, resten tar jag lite i taget under dagen.

    /Julia

...måndag snart slut och det är jag också, fast jag inte har gjort ett dugg egentligen. Lyssnade på bok, det blev Jan Guillou's Madam Terror, Carl Gusav Gillbert Hamilton's återkomst. Jag har sagt det tidigare att jag gillar Guillou's böcker och lyssnar gärna på dem med jämna mellanrum. Samtidigt löser jag korsord, som vanligt. Hur kan man bli trött av det??? Jag vet inte - men trött är jag i alla fall.

En liten hälsning till Aamor från Amanda:

Vi har inte många stora svarta pippisar, men skräniga svartvita som retas och skriker på mig och Smulan när vi är ute i rastgården. Dumma dom... det gör ont i öronen när dom skriker!!!

Nu ska jag ta en runda och läsa vad mina vänner har haft för sig denna dystra måndag, sedan är det nog dags att gå och sova.

    /Julia

...blivit bättre, tvärt om. Det kom en kort regnskur för en stund sedan. Jag är så trött på denna väta. Vi har massvis med småfåglar som äter av talgbollen utanför gavelfönstret till katterna förtjusning. De låter så kul när de ser pippisarna.

Dagsljuset flyr snabbt på eftermiddagen, klockan är knappt 4 och det är nästan mörkt. Jag saknar dagsljuset mycket den här årstiden och det blir bara mörkare dag för dag fram till den 21 december och vintersolståndet. Sen vänder det förhoppningsvis. Jag ser redan fram emot ljusare tider, trots att det är långt tills vi kan märka skillnaden fram emot mars eller så, men först alla helger som vi har att se fram emot i december. Allra först första advent den 29:de november!

    /Julia

...jag har sovit dåligt och drömt mycket... om min far och katter    . Inga mardrömmar, men jobbiga ändå. Jag har jobbat igenom mina uppmjukande övningar och kroppen känns rätt OK.

Nu ska jag äntligen äta lite. Jag vaknade strax efter 8, det var länge sedan och jag känner att allt är försenat. Det blir lätt så, när man är van att vakna mellan 6 och 7. Jag får ta det som det blir idag. Jag har inga tider att passa direkt, bara diabetesmedicintiderna. Mitt blodsocker ligger stadigt på 4,7. Jag har inte haft några problem alls med den. Jag tar bara tabletter, tar inga insulinsprutor. Jag har insulinspruta i och för sig om den skulle skena iväg, med det har aldrig hänt som tur är.

    /Julia

...lång. Några tårar fällde jag över katter som inte finns längre. Många minnen blir det som kommer till ytan, glada och sorgliga minnen. Nu är jag trött och ska gå och lägga mig. Sov så gott, vänner!

    /Julia