...alltså, så här var det:

Eftersom både maken och jag är galna i choklad, beställde mamma en tre-vånings bröllopstårta med massor av choklad. 

Den skulle innehålla sockerkaksbotten indränkt med hallonsås och lite rom, fyllningen skulle vara en härlig mjuk chokladtryffel och mörk choklad utanpå. Denna ljuvliga skapelse i 3 våningar. Trodde vi.

Pappa hämtade tårtan som låg i en stor förseglad kartong med vårt namn på, Han tittade inte efter om det var rätt tårta i kartongen.

Det var det inte, men vi märkte inget förrän vi skulle skära den efter maten. Först då öppnade vi kartongen och i den finns en blekgul marsipantårta i tre våningar. Jag trodde att mamma skulle svimma när hon såg den. Jag sa att det inte fanns nåt att göra åt saken, bara att hålla god min och spara en skiva att gå tillbaka med till konditoriet efter midsommar. Bara för att visa dem deras misstag.

Tårtan var jättegod. Med en smörcréme/kaffecréme variation, skivorna var faktiskt rutiga när vi skar,  men absolut inte den mamma hade beställt. 

Vi hade ändå tur. Paret som skulle ha tårtan vi fick var allergiska mot choklad, därför råkade de mycket värre ut än oss. Man kan nästan säga att vår chokladtårta förstörde deras stora dag.

Mamma gick tillbaka med beställningssedeln och tårtskivan efter midsommar och visade deras misstag. Hon möttes av en rödögd stackare... Paret som fick våran tårta hade varit där strax innan. Mamma hade nog tur att hon missade dem, dom var rasande!

Det hela slutade med att mamma fick tillbaka pengarna för tårtan. För vi blev bara förvånade över misstaget, men njöt av tårtan trots allt.

Medan den andra paret och många av deras gäster kunde inte ens smaka på vår chokladdröm.

Så kan det gå en stressig midsommarafton. Beställningssedlarna blev förväxlade och klistrade på fel kartong i brådskan. Det hade nog varit bättre att klistra fast lappen innan de förseglade kartongerna, men, men...

Tyvärr har jag inga bilder på grund av att vi inte har nån skanner, för på den tiden fanns det bara vanlig film och pappersbilder.

För oss (och förmodligen för det andra paret) är det en oförglömlig minne, men det må vara preskriberat efter snart 29 år. 

/Julia

...måndag igen. Jag tycker att det är måndag bra mycket oftare än det är fredag  . Undrar varför. 

Helgen rusar iväg och det är ju bara 2 dagar, men jag kommer ihåg att jag gick i skolan på lördagar upp till sexan (1968). Sedan fick vi fria lördagar, från höstterminen i 7-an. Vilken lycka!!! Betyg fick vi också... inte for vi illa av det heller.

Idag är det vilda diskussioner om kronprinsessans blivande makes titel. Självklart ska han vara Hans Kungliga Höghet. Hade han varit kronprins och hon en kvinna av folket hade ämnet inte ens kommit upp.

Jag minns våra bröllopsförberedelser för 29 år sedan... det var lite panik i luften. Skulle min klänning bli så fin som jag hoppades, brudbuketten var makens ansvar. 

Gästerna, maten var enkel, kall buffé (mamma och jag fixade maten med hjälp av mammas väninna). Det fanns ingen möjlighet att servera varm mat där vi höll festen, men det gjorde inget. Dryckerna var pappas ansvar, liksom att hämta tårtan från Wienerkonditoriet på Biblioteksgatan. (Den berättar jag om senare, om jag orkar, för pappa fick fel tårta med sig). Den stressade expediten förväxlade tårtorna.

Nu ska jag ut på verandan en sväng, innan solen försvinner. Ha en trevlig dag!

    /Julia