...att jag har slutat att bli förvånad, men icke. Jag hade en rätt tråkig dag igår och då passade jag på att läsa bloggar. Speciellt ungdomarnas.

Deras otroliga glädje över att ha fått första sommarjobbet. Grattis, tänkte jag. Kul...

Sedan står det hos flera att dom har försovit sig på sin första arbetsdag... missat när dom skulle börja på morgonen... bussen som inte kom... bilen som inte startade med mera i massor. Den ena förklaringen mer fantasifull än den andra.

Som före detta avdelningschef låter det mycket illa i mina öron. Många tycks inte förstå hur viktigt det är att passa tider när man har ett jobb. Inte inser hur dåligt första intrycket blir bland blivande arbetskamrater och chefer. Inte bara i arbetslivet förresten, privat också.

Jag är säkert grinig, men jag är/blir mycket irriterad om folk inte passar tiderna. Det är respektlöst och nonchalant mot andra. Oavsett var, vad eller vem det är. Jag har alltid passat tiderna. Min inställning är att hellre komma ett par minuter för tidigt än för sent.

Höjden av respektlöshet har jag upplevt ofta sen jag har blivit sjuk. Inställningen tycks vara att jag som är sjukskriven/förtidspensionerad inte har tider att passa (vad 17 vet dom om det?!?) och har tid att vänta...

Jag blir rasande på sånt skitprat.

Varför skulle min tid vara ”billigare” än den jag måste vänta på? Ologiskt.

Jag kommer ihåg min farbror och hans familj... dom var notoriskt sena till allt. Det var många middagar som gästerna fick vänta till dom behagade anlända. Min pappas sa en gång för länge sen att dom kommer nog för sent till sin egen begravning... Suck... (Faster, änka då, kom drygt en halvtimme för sent till min mors begravning, där satt jag med min make och alla andra och väntade på henne. Bedrövligt.)

Jag önskar alla ungdomar lycka till med första jobbet, hoppas att dom visar vad dom går för och får fast anställning efter sommaren om dom vill ha det eller kommer in på den sökta dröm utbildningen.

/Julia

...vaknade jag  till solsken, fast det är kyligt, bara 7,4 grader än. Det lovar gott ändå.

Det är första gången sen i onsdags som jag alls ser solen, tror jag. Mysigt, hoppas att temperaturen stiger under dagen också.

Min agenda är tom den här veckan, min sjukgymnast ringde igår, hon kan inte komma idag som avtalat, men det gör inget. Jag tränar på som vanligt.

Nu har mitt thé dragit färdigt, så det blir en skön stund med hett té och rostad bröd till frukost.

Återkommer senare... Önskar alla:

/Julia